Dörrar som leder till de inre demonerna
Det var långt efter att solen döende fallit bortom horisonten, den förstämda tiden då man känner sig extra luguber och deprimerad. Men någonstans, i kroppens inre bultar något animaliskt. Något opålitligt som ibland törstar efter varmt blod. Människokött. Fast i mitt fall gällde det bara hungern efter tidsfördriv. Demonen i mig längtade efter att få utföra något ondskefullt, lyckades slingra sig ur min blödande själ och slet sönder stillhetens slöjor...
Kommentarer
Trackback