Shades of Grey

Ikväll såg jag min kompis Staffan uppträda som förband på en konsert som arrangerats av Rotebro Kyrka (Jag kände lite WTF!? inför det men det är tydligen ganska vanligt). Eller ja, förband och förband; det var totalt 8 band som skulle uppträda. Dock tycker jag att Staffans band (Unknown Disease) var bäst av alla. Inga märkbara fel, lagom bra riff (inte överdrivna) och härligt tempo. De var också det hårdaste bandet av alla och dessutom var Staffan den enda som inte sjäng falskt; förutom sångaren i huvudbandet Hero då ^^

De hade också den mest välplanerade spelningen; med bland annat ett imponerande trumsolo i mitten. De spelade totalt sex låtar, de flesta var covers på system of a down. Tunga men snabba trummor och hårt ditade gitarrer; det är vad jag gillar. Blev faktiskt chockad över hur bra de var i och med att de knappt repat hälften så långt som de andra banden.

Ursäkta bildkvalitén, men hade bara mobilen till hands ;)

Heath Andrew Ledger föddes den 4:e april 1979 i Perth, Australien. Blev bland annat belönad för sin roll som homosexuell cowboy i Brokeback Mountain. Det var under inspelningen som han träffade Michelle Williams, som han sedan fick en dotter tillsammans med. Han har också medverkat i filmer som: Patrioten, Bröderna Grimm och sin mest kända roll som jokern i Batman: The Dark Knight, vilket han förväntas få en oscar för.

Heath Ledger som sig själv.

Ledger gick in i rollen så djupt att han var tvungen att ta ångestdämpande medicin för att lugna ned sig och sömnpiller för att kunna sova. Olyckligt nog kombinerades dessa en kväll med alkohol. Heath Ledger hittades sedan död på sitt hotellrum i Manhattan den 22 Januari.

 

Jag har själv fått ett smakprov på hans insats i The Dark Knight och måste säga att det är hans bästa prestation hittills. Självklart måste jag säga att Jack Nicholsons The Joker var också klockrent spelad, men av en helt annan, mer komedisk genre. Ledgers Joker är mycket mer psykopatisk och känslokall, han skrattar inte heller lika ofta som Nicholsons karaktär, men passar bättre in i Frank Millers Batman-värld.

En sak till: Se Batman: The Dark Night på bio så fort som möjligt och rösta ditt betyg på www.imdb.com Filmen ligger nr 1 på top 250 movies, strax före The Shawshank Redemption och Gudfadern (!!!) Se den nu och säg vad du tyckte!

Heath Ledger som Jokern i Batman: The Dark Knight

Ett utdrag från The Dark Knight via Youtube (Varning för spoilers + dålig kvalité)

 

 

 

Hej allihopa! Hoppas ni mår jättebra -det gör i alla fall jag :D Har inget att göra för tillfället och märkte att det var länge sedan jag fyllde på min kategori om artister och konstnärer (författare också), och att jag faktiskt inte har en enda artist med i kategorin (herregud!!!), så därför tänkte jag berätta om en av mina favoritartister Xasthur.


Vad är det? Xasthur är ett så kallat one-man-band, det vill säga att det bara är en bandmedlem som har hand om alla instrument (!). Just det. Ni läste rätt. Därför är det ganska svårt för Scott Connor (aka "Malefic": sångare, gitarrist, bas, osv) att uppträda på scen. Fast det gör nog inget. Xasthur tillhör old school-delen av black metal; vilket inkluderar dålig inspelningsutrustning, skränigt ljud, oläsbar logga, svårtydd lyrik och extremt mycket stämning i låtarna. Allt för att vara så olikt alla andra musik-genres.

Xasthur bildades 1995 men hade så mycket problem bandmedlemmarna emellan att endast Scott Malefic var kvar då bandet splittrades runt 2000. Som old school black metal band strävar han efter så få lyssnare som möjligt för att kunna vara så underground som möjligt (det fattar inte jag). Därför är det ganska svårt att få tag i hans låtar även via nedladdning. Till skillnad från andra black metal-band (tex Cradle of Filth, Gorgoroth, Illinath, dimmu borgir) som satsar på satanism, hedendom och antikrist, håller Xasthur mer på mörker, förtvivlan, död och "astral projection". Dessutom är hans sångröst den mest hatiska och omänskliga jag nånsin hört, och det är min förundran över detta samt den atmosfärrika musiken som gör att jag diggar hans musik.

Som tidigare sagt turnerar inte Xasthur, men han uppträder ibland (sällan utomlands dock) tillsammans med andra band.

Det var allt jag visste om Xasthur.

Nedan följer några länkar till Xasthurs deppiga musik på youtube:

Cemetary of Shattered Masks
Walker of Dissonant Worlds
May your Void Become as Deep as my Hate 
Lost Behind Bloodstained Mirrors
Screaming at Forgotten Fears

Stephen Edwin King föddes 21 september 1947 i Portland i Maine.

Hans böcker handlar ofta om vanliga människor som råkar ut för något otäckt, (inspirerad av H.P.L. ?) och följer sällan de traditionella ramarna. Flera av hans romaner har skrivits under pseudonym, dvs under fejkat namn, vilket han inspirerats av sin far Donald King som ofta brottades med lagen och därför bytte namn ett flertal gånger. Kings främsta verk är fantasyserien om Det Mörka Tornet.

 King blev mobbad under sin barndom och hade mardrömmar om att göra bort sig offentligt. För att koppla bort verkligheten fantiserade han ihop ett alter ego, en superhjälte vid namn Cannonball Cannon. Fantasiförmågan ihop med den osäkerhet och ångest han kände blev betydande, då han började fundera mycket. Han hade en period då han var livrädd för att bli galen.
   Under senare tid blev King besatt av döden; speciellt sin egen död, eftersom han inte trodde att han skulle bli mer än 20 år. Han fantiserade om mörka, övergivna gator där märkliga figurer greppade efter honom i mörkret.

Stephen Kings far delade sonens intresse för skräck och hade en samling pocketböcker av bland annat H P Lovecraft som King genast slukade och lät sig inspireras av, som han lämnade i arv åt sonen innan han försvann. Stephen King misstänker att mostern gömt dessa noveller, för de försvann spårlöst efter ett kort tid.
   King blev givetvis förvånad över faderns skräckintresse, men blev ännu mer förvånad när han upptäckte att fadern även skrivit egna skräck- och science fiction-historier som han försökte få publicerade i dåtida sci-fi-tidningar. Ingen berättelse blev dock antagen och finns ej kvar idag.

 King började skriva i tidig ålder; en av de första berättelserna han fick betalt för var "Johnathan and the Witches" som han skrev vid 9 års ålder till sin moster Gert, som betalade en quarter för den.
  Vid 12 års ålder fick han en egen skrivmaskin och inledde sitt författande och skickade in berättelser till olika tidningar, men blev ständigt refuserad. King lät sig inte hejdas av detta utan stencilerade själv upp sina berättelser och sålde till sina skolkamrater.

 År 1965 fick King sin första berättelse publicerad, och lite senare under universitetsperioden var King en flitig skribent för skoltidningen där han hade sin egen spalt "King's Garbage Truck" under sina sista år på collage: 1969-1970.
    Som färsk utexaminerad student jobbade han på en bensinstation och även i ett tvätteri. Han gifte sig med Tabitha Spurce den andra januari 1971 och fick dottern Naomi och senare sönerna Joe Hill och Owen, som båda är författare. Till slut fick han ett vettigt jobb som engelsklärare på Hampden Academy High School, men efter varje arbetsdag satte han sig i skolans pannrum och skrev.

1972 hade King skrivit ett stort antal berättelser och fått fyra romaner refuserade, och var besviken och deprimerad. Vändningen kom då King hade skrivit fyra sidor på "Carrie" när han insåg att det var skräp, och slängde verket i papperskorgen (:O). När han kom hem senare samma dag låg sidorna där igen. Tabitha hade plockat upp dem, läst dem, och skrivit en lapp som sa "Snälla fortsätt, detta är bra". King skrev klart romanen och skickade den till Bill Thompson på Doubleday, och blev antagen.

Sedan dess har det gått brant uppåt mot de mystiska stjärnorna...

Howard Phillips Lovecraft föddes 20 augusti 1890 i föräldrahemmet på 454 (då 194) Angell Street i Providence, Rhode Island, USA. Lovecraft var ofta sjuk under sin barndom. Enligt L. Sprague de Camp, som skrev en biografi om Lovecraft, led han av en sällsynt sjukdom som gjorde att han alltid kändes kall när man rörde honom.

Lovecraft var ett rent underbarn; han reciterade poesi vid två års ålder och skrev egna, kompletta verser vid sex års ålders. Hans morfar , Whipple Van Buren Phillips, uppmuntrade honom att fortsätta skriva, och läste själv upp sina egna verk om gotisk skräckromantik för sitt barnbarn.

När Lovecrafts morfar dog 1904 försämrades familjens ekonomi gradvis på grund av vanskötsel av morfaderns ekonomiska tillgångar. Det ledde till att de tvingades flytta från sitt påkostade viktorianska hem till mindre och sämre husrum längre ner på Angell Street. Lovecraft påverkades mycket djupt av att behöva flytta från sitt föräldrahem och det gick så långt att han till och med funderade på att begå självmord. 1908 drabbades han av ett nervsammanbrott och lyckades inte få ut sin high school-examen från Hope Street High School. Misslyckandet med utbildningen och att hans hopp om att studera vid Brown University slogs i kras gnagde i honom under resten av hans liv. Han vidhöll dock till sin död att han hade en high school-examen.

Lovecraft började sin karriär med skräck- och science fictionnoveller, men ägnade sig enbart åt poesi och essäer då han levde ensam med sin mor, innan han 1917 återupptog novellskrivandet med mer förfinade berättelser som "The Tomb" och "Dagon". "Dagon" publicerades 1923 i tidningen "Weird Tales" och var då hans första professionellt publicerade verk. Under den här tiden började han bygga upp sitt enorma nätverk av brevvänner.

Lovecraft var som mest produktiv under perioden efter återkomsten till Providence - hans sista tio år i livet. Under denna tid skrev han nästan alla sina mest kända noveller, vilka publicerades i tidningar som "Weird Tales", men även sina längre berättelser som "The Case of Charles Dexter Ward" och "At the Mountains of Madness".

Lovecraft fick ett antal noveller publicerade i tidskriften "Weird Tales" som var något av en klassiker i skräcksammanhang. Novellerna lästes av en ung man vid namn Robert Bloch som började brevväxla med Lovecraft. Lovecraft uppmuntrade honom att skriva, vilket Bloch också gjorde. Och det gick bra för Bloch. Hans mest kända verk är "Psycho" som filmatiserades av Alfred Hitchcock.

Trots Lovecrafts goda författarinsatser blev han fattigare med tiden. Tillsammans med sin enda levande moster tvingades Lovecraft 1933 flytta till mindre och billigare husrum. 1936 drabbades Lovecraft av tarmcancer samtidigt som han led av undernäring. Han levde med konstant smärta tills han avled 15 mars 1937 i Providence, Rhode Island.

Lovecrafts grav i Swan Point-kyrkogården i Providence är ibland försedd med text i form av den kända frasen från "Cthulhu" (ursprungligen från "The Nameless City"):

"That is not dead which can eternal lie,

And with strange aeons even death may die."

Hm....Det känns lite själviskt att lägga upp mig själv så här och påstå att jag är värsta konstnären. Fast det är nog bara en sån där grej som bara svenskar bryr sig om. Jag håller ju faktiskt på med konst. Jag skriver noveller, prövar på poesi (kanske inte så bra då, men jag skriver ju i alla fall), målar, tecknar, gör musik och ytterst sällan film. Och eftersom jag har ett motto, "Ingen konst är dålig, bara olika bra", så borde jag ju kunna se mig själv som en kostnär. Dessutom tyckte jag att det kunde vara en bra start på min nya kategori.

Jag har tecknat sen jag kom ur mammas mage 6 maj 1989; eller i alla fall så länge jag kan minnas. Jag blir ständigt inspirerad av H.P.Lovecraft, Edgar Allan Poe, Brom Kein, Stacy Reed och en massa andra giganter inom konst och litteratur. Det kanske märks i mina egna små verk. När jag skriver tänker jag på mörker och mina egna fobier; det är hemligheten. Sålänge jag själv blir rädd av att läsa mina egna noveller så är jag nöjd.
Däremot när jag gör musik är det lite annorlunda. Där hjälper det inte att tänka på mörker; man måste lyssna på mörker. Därför har jag blivit ett fan av band som Arch Enemy, Cradle of Filth, Dimmu Borgir, Opeth och på senare tid har jag upptäckt Deathstars och Marilyn Manson. Om man kombinerar dessa, sänker tempot, tonar ned ljuset och lägger in en smula ambience; då får ni min musik. För er som är intresserade heter jag Asylum för tillfället, och funderar på att lära mig sjunga. Än så länge är det bara toner och ljudeffekter.