Shades of Grey

Uttdrag från det senaste jag håller på att skriva; om nästintill deprimerade Edward som av någon anledning låst in sig i ett udda rum; isolerad från omvärlden..

"Denna dag var lika dyster och grå som de andra. Lika död. Hur visste han att det ens var dag? Det fanns bara ett fönster i rummet; det enda rummet. I taket. En kvadratisk öppning mot skyn. Molnen borde varit grå om det inte vore för att solen stod ovanligt lågt mot horisonten idag. Det var en svag sepiaton som brände himlen. Eller var det bara smuts och avlagringar? Tja, man kunde väl få hoppas åtminstone. Det tog honom inte lång tid att tröttna på utsikten. Han satte sig upp i sängen; försökte tända lampan. Återigen hade han glömt att den sedan länge slutat funka. I rummet var det tystare än i en grav. Men för Edward var det långt ifrån tyst. Han kunde höra elementet surra likt en panikslagen fluga som hamnat på rygg. En sådan låg krossad vid hans högra fot. Det knastrade när han trampade på den; mosade den återigen. Takfläkten jobbade monotont på, men han hade vant sig vid dess oljud vid det här laget. En hastig blick mot dörren utan att vrida på huvudet. Blicken dröjde kvar. Låst och reglad; säker."