Shades of Grey

Här är ett utdrag från en ganska gammal novell som jag skrev under en dag någon gång i våras. Jag inspirerades av en "verklig" händelse som jag läst om; en familj som flyttade till en uråldrig by i Tyskland, där de efter en tid anfölls av "övernaturliga vargar" (!?). Jag har tyvärr inte fört över hela novellen till datorn och kan än så länge bara lägga upp introt. Kanske lägger jag upp lite mer spännande stycken när jag kommer tillbaka från min norrlandsresa...

"Ständigt blir jag i mina drömmar påmind om det mörker jag genomled under den korta period då jag och min familj levde i den gamla kulturbyn från 1300-talet. När jag skriver detta känns det som om jag återupplever denna tid av fasor i mitt liv, men det är mitt försök att förstå och se över händelsen. Förhoppningsvis kommer det i alla fall ge mig tillbaka en liten del av mitt sinne som jag förlorade i den uråldriga byn.

Vi flyttade dit den 19:e Mars 1888 för att börja om vårt liv på nytt. Jag hade fått sparken från mitt yrke som journalist, pågrund av mina sömnproblem. Jag har alltid lidit av denna hemska sjukdom, som ger mig mardrömmar om nätterna. Det har tärt mycket på mitt sinne, vilket bara gjorde det svårare för mig att vistas i Uloch. Varför kommer jag att förklara senare.
Som sagt skulle vi bygga upp vårt liv på nytt. Min hustru Clarissa var dessutom havande i nionde månaden och var därför oförmögen att arbeta. Jag hade länge velat lägga journalistyrket bakom mig och starta karriär som författare, Men det var först nu som jag fick tillfället att flytta till ett lugnare ställe än Warden Lake.

Uloch verkade som en fin idyllisk lantby, med vita korsvirkeshus dekorerade med röda eller gröna flagnade fönsterluckor och gammaldags takplattor av murket trä. Byn gränsade till en enorm urskog som förlade platsen i en känsla av ålderdom och mystik. Vädret hade övergått från klarblå sommarhimmel till en tung slöja av moln som lade hela byn i dunkel, som tillsammans med den mörka skogen i bakgrunden gav hela byn ett spöklikt utseende.

Vi hittade huset snabbt, trots de snirkliga bygatorna. Jag blev dock förskräckt av hur hög den svarta metallgrinden var. Jag är lång för en normal människa, och jag skulle knappt nå upp till toppen om jag sträckte på mig. Detta gav ett intryck av att huset var inburat, då tomterna i området var små och tätt placerade. Bakgården angränsade nästan direkt till skogen; endast en smal, grön strimma av gräs skiljde oss åt. Det enda som skärmade av oss från denna öppna yta var en häck av enhetligt planterade enbuskar, vilken klövs av en låg trägrind med rostig regel. Jag rös till av någon underlig anledning då jag skymtade skogens mörker genom hålet i muren av buskage."