Xasthur - the-one-man-black-metal-bandet som inte följer mainstream

Hej allihopa! Hoppas ni mår jättebra -det gör i alla fall jag :D Har inget att göra för tillfället och märkte att det var länge sedan jag fyllde på min kategori om artister och konstnärer (författare också), och att jag faktiskt inte har en enda artist med i kategorin (herregud!!!), så därför tänkte jag berätta om en av mina favoritartister Xasthur.


Vad är det? Xasthur är ett så kallat one-man-band, det vill säga att det bara är en bandmedlem som har hand om alla instrument (!). Just det. Ni läste rätt. Därför är det ganska svårt för Scott Connor (aka "Malefic": sångare, gitarrist, bas, osv) att uppträda på scen. Fast det gör nog inget. Xasthur tillhör old school-delen av black metal; vilket inkluderar dålig inspelningsutrustning, skränigt ljud, oläsbar logga, svårtydd lyrik och extremt mycket stämning i låtarna. Allt för att vara så olikt alla andra musik-genres.

Xasthur bildades 1995 men hade så mycket problem bandmedlemmarna emellan att endast Scott Malefic var kvar då bandet splittrades runt 2000. Som old school black metal band strävar han efter så få lyssnare som möjligt för att kunna vara så underground som möjligt (det fattar inte jag). Därför är det ganska svårt att få tag i hans låtar även via nedladdning. Till skillnad från andra black metal-band (tex Cradle of Filth, Gorgoroth, Illinath, dimmu borgir) som satsar på satanism, hedendom och antikrist, håller Xasthur mer på mörker, förtvivlan, död och "astral projection". Dessutom är hans sångröst den mest hatiska och omänskliga jag nånsin hört, och det är min förundran över detta samt den atmosfärrika musiken som gör att jag diggar hans musik.

Som tidigare sagt turnerar inte Xasthur, men han uppträder ibland (sällan utomlands dock) tillsammans med andra band.

Det var allt jag visste om Xasthur.
XASTHURS LOGGAXasthur med corpse-paint
Nedan följer några länkar till Xasthurs deppiga musik på youtube:

Cemetary of Shattered Masks
Walker of Dissonant Worlds
May your Void Become as Deep as my Hate 
Lost Behind Bloodstained Mirrors
Screaming at Forgotten Fears

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0