Shades of Grey

Nu fick jag äntligen tid till att skriva om den italienske splattergubben Lucio Fulci's film "Beyond" (Även känd som det fruktansvärt långa: "E tu vivrai nel terrore - L'aldilà") från 1981, som påstås vara baserad på nåt av H.P.Lovecrafts verk, men tyvärr finner jag inga referenser annat än "Liver Ivonis" (aka "The book of Eibon"), vilken är en skapelse av Clark Ashton Smith (som i för sig tillhör Lovecraft-cykeln); inte av Howard Phillips Lovecraft.



Filmen handlar om Liza Merril som ärver ett hotell (efter att ha prövat på karriärer som modell, designer och andra könsnormsrelaterade yrken) som hon bestämmer sig för att restaurera, trots att hon inte har några pengar. Av en ren händelse råkar det visa sig att hotellet är byggt på en av Helvetets sju portar (ajaj) och snart (efter 10 minuter) börjar olyckorna radas upp; målare som faller från höjder och så vidare..

Liza påträffar sedan i ett av hotellets många rum Eibons bok, en 4000 år gammal bok (som har latinska bokstäver på omslaget!!) som predikar om vad som händer när man öppnar en av helvetets portar (vilket självklart rörmokarn råkar göra):
     "Woe be unto him who opens one of the seven gateways to Hell, because through that gateway, evil will invade the world."

Och likväl börjar de döda vakna till liv och plåga de levande. Vid det här laget har det gått mellan 30-40 minuter av filmen och denna sektion är extremt utdragen med ett tiotal roligt brutala slaktscener i bästa Lucio Fulci-stuk, tills slutet av filmen då Helvetet verkligen sprutar ut en massa döingar (och därmed ändrar genre till zombie-invasionsrulle).


Så här fin kan en döing se ut.

Filmen verkar inte ha en handling; men det är för att det endast krävs en kvart för att förklara den; resten av filmen späds den ut av alla komiska dödsscener. Gore-effekterna är egentligen inte särskilt bra, har sett mycket bättre kvalité från denna period, dock är det våldsamheten och kreativiteten som gör det underhållande. Dessutom gör den löjliga discomusiken och Lucio's ögon-som-ploppar-ut-scener att man aldrig slutar skratta oavsett hur äckligt sättet människorna dör på är; det är helt enkelt för komiskt för att man ska bli chockad.


Brutalt våld fanns det gott om i alla fall.

 Skådespeleriet är inte heller bra, snarare likt det man brukar se i P-rullar som försöker imitera en handling.
Just det! glömde jag nämna Dr. John McCabe? Han spelar den sexiga doktorn som är Liza's räddare i nöden men som aldrig riktigt tror på hennes rabblande om de odöda. Och inte nog med att han är doktor; han är också ett sånt där geni som drar på en extra finurlig min när han tänker och tycks veta allt, även fast det inte har med hans ämnesområde att göra. Dessutom vet han hur man använder en pistol (utan att missa ett enda skott). Är inte det coolt?

Hursomhelst, det kan tyckas som att det här är en riktig skitfilm med tanke på allt tjatande om den sopiga kvalitén, men vad tusan, det är ju det som gör det roliga. Är det inte därför man vill se den här sortens filmer?
   Beyond ger en skön känsla av lågudgetproduktion och hemmagjord film, med mycket onödigt våld och bristfällig handling; sånt som jag kollade på när jag var liten och tyckte var asläskigt. En riktig nostalgitripp.
Toppen på berget är dessutom påståendet: "baserad på en novell av H.P.Lovecraft". Jag kan nog säkert konstatera att majoriteten av all film (åtminstone av denna klass) mellan 70-talet och 90-talets början är baserade på ett av Lovecrafts verk eller innehåller referenser till Lovecraft-cykeln, och Lovecraft skulle nog vrida och vända sig av plågor i sin grav om han såg varenda en av dem.
Men vad fan, det är ju underhållande i alla fall.


Det roliga med att vara blind
är väl att man slipper se vad
som dödar en. Eller?

Okej, nu har ni fått en sjuhelsikes recension, jag ger Lucio Fulci och hans film "The Beyond" tre stjärnor (hade nog gett tre och ett halvt om jag kunnat).

Om ni vill veta mer om Eibons bok, följ denna länk.