Shades of Grey

I brist på nya saker som var värda att lägga upp letade jag bland min gamla novellsamling som försvann någon gång innan Sommarn, som jag hittade imorse. I högen hittade jag även min novell "Tårar av Blod", vilken jag inte har överfört till wordformat annat än det lilla stycke ointressant text som jag postade någon gång i Maj. Läste lite av den och valde ut ett stycke som jag gillar och som jag tycker är en av höjdpunkterna, själva konfrontationen. Men jag ville inte lägga upp för mycket av konfrontationens början; det skulle ju bara avslöja för mycket detaljer. Faktum är att novellen är så pass hemlig att inte ens mina bästa kompisar har läst mer än bara några få rader text...Nåja en liten resumé kan jag ju dra i alla fall.

Huvudrollen blev distraherad av mystiska ljud vilka kom från ett hål i väggen i hallen (Se tårar av blod från Maj). När han tittar in i hålet för att undersöka saken blir han bemött av en otäck sak som har blivit stört av vissa tidigare aktiviteter. Monstret tar sig ut och drivier huvudrollen mot köket där han barrikaderar sig, för att sedan försöka ta sig ut ur huset utan att passera monstret.

"Hursomhelst; jag var fångad i köket. Trots monstrets ständiga, våldsamma bankande från andra sidan köksdörren (den som jag blockerade med skafferiet), lyckades jag återhämta mig från skräcken efter en stunds vila. Jag hade satt mig ned på en skev pinnstol med whiskeyflaskan i ena handen och försökte fundera ut en slags lösning på situationen, om något sådant nu var möjligt. Efter att några klunkar dämpat mitt sinne letade jag rätt på min fars gamla pipa, som han lämnade högst upp i den dammiga vägghyllan ovanför platsen där spisen stått, under våren då vi senast besökte farmor; det var väl några år sedan. Mycket riktigt låg den där, oanvänd i tio år. Sedan blir minnet svart.

När jag sedan kommer tillbaka till min farmors gamla stuga i skogen utanför småbyn Bartonville står köksbordet i lågor. Jag tror nog att det var yrseln, att jag såg dubbelt eller blodet som runnit från hjässan över mitt högra öga som gjorde att jag slant med glödstickan och antände spriten som mina darriga händer spillt ut på bordet då jag öppnade whiskeyflaskan.

Hursomhelst hade det börjat brinna, samtidigt som den djävulska saken gjort upp ett hål i mitten av ekdörren och rivit ned skafferihyllan som blockerat den. Jag mötte återigen dess blick; dess ögon vitnade och droppade av mörk vätska, vars utomjordiska odör överträffande den stickande och kvävande lukten av brandrök. Golvet blev alldeles halt av blodrött oljigt slem som strömmade från väggarna och droppade från taket. Nu hade saken tagit sig in i köket och tog hastiga kliv på sina järnhovar; golvet skrek under dess blödande tyngd och allt jag ville var att ta mig därifrån, bort så fort som möjligt!

Jag greppade stolen, halkade på den röda vätskan och förflyttade mig klumpigt mot ett av kökets två fönster. Stolen slungade jag med ett vrål av desperation mot glaset, varefter jag slungade mig själv ut genom öppningen. Det måste ha varit åtminstone tre meter, för......."

Ja, hur det går för huvudrollen vill jag inte avslöja. I alla fall inte än, det skulle inte bli lika spännande. Det får bli en annan gång ;)

Bilden har inget med novellen att göra.