The Cabinet of Dr.Caligari *****
Vilken tur jag har som får ge så mycket högt betyg och se på så många bra filmer! Igårkväll satte jag litte spontant på The Cabinet of Dr.Caligari, en gammal tysk, expressionistisk skräckis från 1920. Filmens tema är galenskap, ren och skär sinnessjukhet och paranoia och filmen är en stor inspirationskälla inom både konst och film.
Galenskap är vanligt förekommande i filmen.
Filmen står ut från andra 20-talsfilmer i och med att skaparna ändrar färg på sepiafiltret; bland annat brunt, ljusblå och ibland lila. Även miljöerna är perfekt konstruerade; klaustrofobiska byggnader som tränger ihop folket på gatorna; Knappt något i filmen håller en rät vinkel. För att experimentera med ljus har man även målat de belysta delarna med ljus färg och resten i mörka färger. Alltihop blir som en enda levande tavla av Picasso, och man känner igen många drag som Tim Burton tagit inspiration av.
Några exempel på färger som används och de häftiga miljöerna.
Förutom den extremt detaljerade miljön står karaktärerna ut och alla har sitt individuella utseende och speciella, karikatyrliknande drag. Även skådespelet är utmärkt, alldeles lagom melodramatiskt och påminner om teater (tja, inte konstigt med tanke på att allihop i princip är teaterskådisar ^^). Och precis som i teater är filmen uppdelad i olika akter (sex st) och i varje akt trappas stämningen upp mer och mer.
Handling: Dr. Caligaris Kabinett inleds med att huvudpersonen Francis och hans vän besöker en marknad/nöjesfält, där de möter en kuslig gammal man som kallar sig för Dr. Caligari. Denne upträder med en så kallad "somnambulist", en betydligt yngre man (som heter Cesare) som ligger i en slags hypnos-koma. Dr. Caligari utnyttjar Cesare för att spå folks lycka. Francis vän får det olyckliga beskedet att han kommer dö innan gryningen. Och precis som Cesare spått, dör Francis vän under natten. Under de följande dagarna mördas fler människor och alla dör under samma omständigheter. Misstankar väcks mot Dr.Caligari, men bevisen mot honom saknas. Det hela börjar spåra ut mer och mer och kaoset når tillslut en riktigt klurig twist i slutet som till och med jag blev chockerad av! ^^
Dr.Caligari och hans somnambulist Cesare.
Caligari är ett must-see, oavsett om man gillar skräck eller inte. Filmen är så pass konstnärlig att vem som helst skulle kunna tycka om den (eller ja, kanske inte småbarn då :P). Det enda jag inte tycker om är musiken (tillagd vid 90-talet tror jag); visst den är väldigt stämningsfull, men det är i de mest spännande scenerna som den inte passar in. Bandet som spelar låter som ett jazzband ungefär och det passar bra i de lugna scenerna, men jag skulle föredra en orkester i de hetsigare delarna istället.
Annars har jag inget mer att tillägga, förutom att The Cabinet of Dr.Caligari är ett mästerverk. Fast det visste jag nog innan jag såg den. Fem stjärnor.
Galenskap är vanligt förekommande i filmen.
Filmen står ut från andra 20-talsfilmer i och med att skaparna ändrar färg på sepiafiltret; bland annat brunt, ljusblå och ibland lila. Även miljöerna är perfekt konstruerade; klaustrofobiska byggnader som tränger ihop folket på gatorna; Knappt något i filmen håller en rät vinkel. För att experimentera med ljus har man även målat de belysta delarna med ljus färg och resten i mörka färger. Alltihop blir som en enda levande tavla av Picasso, och man känner igen många drag som Tim Burton tagit inspiration av.
Några exempel på färger som används och de häftiga miljöerna.
Förutom den extremt detaljerade miljön står karaktärerna ut och alla har sitt individuella utseende och speciella, karikatyrliknande drag. Även skådespelet är utmärkt, alldeles lagom melodramatiskt och påminner om teater (tja, inte konstigt med tanke på att allihop i princip är teaterskådisar ^^). Och precis som i teater är filmen uppdelad i olika akter (sex st) och i varje akt trappas stämningen upp mer och mer.
Handling: Dr. Caligaris Kabinett inleds med att huvudpersonen Francis och hans vän besöker en marknad/nöjesfält, där de möter en kuslig gammal man som kallar sig för Dr. Caligari. Denne upträder med en så kallad "somnambulist", en betydligt yngre man (som heter Cesare) som ligger i en slags hypnos-koma. Dr. Caligari utnyttjar Cesare för att spå folks lycka. Francis vän får det olyckliga beskedet att han kommer dö innan gryningen. Och precis som Cesare spått, dör Francis vän under natten. Under de följande dagarna mördas fler människor och alla dör under samma omständigheter. Misstankar väcks mot Dr.Caligari, men bevisen mot honom saknas. Det hela börjar spåra ut mer och mer och kaoset når tillslut en riktigt klurig twist i slutet som till och med jag blev chockerad av! ^^
Dr.Caligari och hans somnambulist Cesare.
Caligari är ett must-see, oavsett om man gillar skräck eller inte. Filmen är så pass konstnärlig att vem som helst skulle kunna tycka om den (eller ja, kanske inte småbarn då :P). Det enda jag inte tycker om är musiken (tillagd vid 90-talet tror jag); visst den är väldigt stämningsfull, men det är i de mest spännande scenerna som den inte passar in. Bandet som spelar låter som ett jazzband ungefär och det passar bra i de lugna scenerna, men jag skulle föredra en orkester i de hetsigare delarna istället.
Annars har jag inget mer att tillägga, förutom att The Cabinet of Dr.Caligari är ett mästerverk. Fast det visste jag nog innan jag såg den. Fem stjärnor.
Kommentarer
Postat av: Sarah Giercksky
Det här är den bästa och snyggaste recensionen du har gjort och jag håller med dig om allt! Ett mästerverk :) Var det bra att du fick låna den av mig? hoppas du loggar in på msn har så mkt att berätta om alla filmer och allt :D
KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM (glömmer alltid skriva kram så nu kompenserade jag lite för avsaknaden av mina kramar) :)
KRAM
Trackback
