Shades of Grey

Mina förväntningar om filmen:

Psykologisk skräck: Visade sig vara rätt. Eden Lake kan nog räknas som en psykologisk film; det är mycket jakter och en del twistar som förhöjer filmens ångestkänsla.

Inte Blodig: Jag hade både läst och hört talas om att filmen inte skulle vara blodig, utan att den fokuserar mer på spänning. Delvis sant, men nog finns det tillräckligt med blod och brutalt våld i filmen för att göra de flesta "nöjda".

Handling: Förskoleläraren Jenny och hennes pojkvän Steve åker på en romantisk resa i England. Tanken med det hela är att Steve planerat att fria till henne. Resemålet är en till synes öde strand intill Eden Lake som ligger en bit ut i vildmarken utanför ett litet samhälle. Dock förstörs parets frid av ett lokalt ungdomsgäng som i brist på sysselsättning trakasserar och förföljer dem. Tillslut går de för långt och när Steve konfronterar dem i deras campingläger hettar det till. Det blir slagsmål som leder till en allvarlig olycka; någon dör. Nu ska ungdomarna hämnas, och de verkar kunna ta till vilka metoder somhelst. Filmen övergår i en katt-och-råtta-lek med Steve och Jenny som offren.

Filmen kan tyckas trovärdig under vissa punkter, men det jag blev förvånad över var hur snabbt saker spårar ur i filmen. Gängledaren Brett verkar lite överdrivet våldsam. Visst, man får reda på hur han har det hemma, förhållandet med farsan och att han verkar vara en rätt så kriminell typ. Men man chockas hela tiden över hur omänsklig han är; över gränsen till allvarliga psykiska problem vad jag tycker. De andra gängmedlemmarna följer mest med för att de inte vågar annat; Brett styr dem med skräck och våld.

   Sedan är det några enstaka scener som tar bort känslan av att det skulle kunna hända i verkligheten; tex klischéen att huvudkaraktärerna kan flytta sig ljudlöst upp på ett tak sekunden innan skurkarna kommer fram runt hörnet, och så vidare.

   En annan sak jag irriterade mig på var skillnaden på den intellektuella nivån hos karaktärerna. Ungdomsgänget, en grupp omogna femtonåringar verkar var mycket smartare än två vuxna personer. Visserligen är det självklart att det kan vara möjligt i verkligheten, men att ungdomarna i filmen är limsniffande ligister liksom tar bort den möjligheten.

Förutom dessa brister på verklighet (okej, jag brukar sällan bry mig om skräckfilmer är verklighetstrogna, men när det kommer till den här budgeten och när filmen ändå är så pass jordnära blir det en stor sak), så är Eden Lake en ganska så trevlig rulle. Inget man kollar på för underhållnings skull dock. Filmen innehåller ett starkt tema av hopplöshet, ångest och saknar all form av empati. Det är alltid "fel" person som drabbas, och ondingarna som tjänar på det. Men man ges ändå som åskådare en känsla av hopp (ja, innan det försvinner igen) för karaktärerna och man känner faktiskt för dem.

   Dessutom är det väldigt fina miljöer, mycket skog och fina vyer över den spegelblanka sjön. Det får en att tänka på sommar.

Sedan så har filmen ett roligt slut med en kul twist, vilket alltid uppskattas från min sida sett. Det för liksom bort filmen från mainstream-klumpen som verkat göra sig större bland de senaste skräckfilmerna. Efter filmen kände man sig nöjd men samtidigt missnöjd; den var både underhållande och spännande, men det är klyschorna (de få som finns), några få hål i storyn och bristen på verklighet som drar ner den. Och det är därför filmen får 3 stjärnor från mig. Ha en trevlig vecka ;)